Brahman

praśnopaniṣad - prathamaḥ praśnaḥ

(Prashna Upanishad - First Question in English (IAST))

From Atharva Veda

The Prashna Upanishad is a classical Vedic text belonging to the Atharva Veda, structured as a dialogue between Sage Pippalada and six seekers of ultimate truth. The first question explores the origin of all living beings, attributing creation to the duality of Prana and Rayi. By studying this sacred text, aspirants gain profound metaphysical insights into the nature of existence, time, and the creative force of the universe. Reciting or contemplating these verses fosters intellectual clarity, spiritual wisdom, and a deep understanding of the manifest and unmanifest reality governed by the Supreme Brahman.

prathamaḥ praśnaḥ
o-nnamaḥ paramātmane | hariḥ om ||
sukeśā ca bhāradvāja-śśaibyaśca satyakāma-ssauryāyaṇī ca gārgyaḥ kausalyaścāśvalāyano bhārgavo vaidarbhiḥ kabandhī kātyāyanaste haite brahmaparā brahmaniṣṭhāḥ para-mbrahmānveṣamāṇāḥ eṣa ha vai tatsarvaṃ-va~kṣyatīti te ha samitpāṇayo bhagavanta-mpippalādamupasannāḥ ||1||
tān ha sa ṛṣiruvāca bhūya eva tapasā brahmacaryeṇa śraddhayā saṃ​va~tsaraṃ saṃ​va~tsyatha yathākāma-mpraśnā-npṛcchata yadi vijñāsyāma-ssarvaṃ ha vo vakṣāma iti ||2||
atha kabandhī kātyāyana upetya papraccha bhagavan kuto ha vā imāḥ prajāḥ prajāyanta iti ||3||
tasmai sa hovāca-
prajākāmo vai prajāpati-ssa tapo-'tapyata sa tapastaptvā sa mithunamutpādayate|
rayi-ñca prāṇañceti etau me bahudhā prajāḥ kariṣyata iti ||4||
ādityo ha vai prāṇo rayireva candramāḥ rayirvā eta-thsarvaṃ-ya~nmūrta-ñcāmūrta-ñca tasmānmūrtireva rayiḥ ||5||
athāditya udayan ya-tprācī-ndiśa-mpraviśati tena prācyā-nprāṇā-nraśmiṣu sannidhatte|
yaddakṣiṇāṃ-ya~-tpratīcīṃ-ya~dudīcīṃ-ya~dadho yadūrdhvaṃ-ya~dantarā diśo yatsarva-mprakāśayati tena sarvā-nprāṇā-nraśmiṣu sannidhatte ||6||
sa eṣa vaiśvānaro viśvarūpaḥ prāṇo-'gnirudayate|
tadetad ṛcā-'bhyuktam ||7||
viśvarūpaṃ hariṇa-ñjātavedasa-mparāyaṇa-ñjyotireka-ntapantam|
sahasraraśmi-śśatadhā vartamānaḥ prāṇaḥ prajānāmudayatyeṣa sūryaḥ ||8||
saṃ​va~tsaro vai prajāpatiḥ tasyāyane dakṣiṇañcottara-ñca|
tadye ha vai tadiṣṭāpūrte kṛtamityupāsate te cāndramasameva lokamabhijayante ta eva punarāvartante|
tasmādeta ṛṣayaḥ prajākāmā dakṣiṇa-mpratipadyante| eṣa ha vai rayiryaḥ pitṛyāṇaḥ ||9||
athottareṇa tapasā brahmacaryeṇa śraddhayā vidyayātmānamanviṣyādityamabhijayante|
etadvai prāṇānāmāyatanametadamṛtamabhayameta-tparāyaṇametasmānna punarāvartanta ityeṣa nirodhaḥ| tadeṣa ślokaḥ ||10||
pañcapāda-mpitara-ndvādaśākṛti-ndiva āhuḥ pare ardhe purīṣiṇam|
atheme anya u pare vicakṣaṇaṃ saptacakre ṣaḍara āhurarpitamiti ||11||
māso vai prajāpatistasya kṛṣṇapakśa eva rayi-śśuklaḥ prāṇastasmādeta ṛṣaya-śśukla iṣṭa-ṅkurvantītara itarasminn ||12||
ahorātro vai prajāpatistasyāhareva prāṇo rātrireva rayiḥ|
prāṇaṃ-vā~ ete praskandanti ye divā ratyā saṃ​yu~jyante brahmacaryameva tadyadrātrau ratyā saṃ​yu~jyante ||13||
annaṃ-vai~ prajāpatistato ha vai tadretastasmādimāḥ prajāḥ prajāyanta iti ||14||
tadye ha vai tatprajāpativrata-ñcaranti te mithunamutpādayante|
teṣāmevaiṣa brahmaloko yeṣā-ntapo brahmacaryaṃ-ye~ṣu satya-mpratiṣṭhitam ||15||
teṣāmasau virajo brahmaloko na yeṣu jihmamanṛta-nna māyā ceti ||16||

Explore More