Lord Krishna

mucukunda stutiḥ

(Muchukunda Stuti in English (IAST))

From Srimad Bhagavatam

Found in the tenth canto of the Srimad Bhagavatam, this profound prayer is offered by King Muchukunda to Lord Krishna after he awakens from a long, divinely granted slumber. Seeking liberation from the cycle of worldly attachments, the king extols the Supreme Being, acknowledging the illusory nature of material life. Chanting this stuti helps devotees gain clarity of mind, detachment from transient worldly pleasures, and a deeper spiritual insight into the divine nature of the Lord. It serves as a powerful reminder of the importance of seeking devotion to the lotus feet of the Supreme Lord over mundane existence.

vimohito'yaṃ jana īśa māyayā
tvadīyayā tvāṃ ca bhajatyanarthadṛk |
sukhāya duḥkhaprabhaveṣu sajjate
gṛheṣu yoṣitpuruṣaśca vañcitaḥ || 1 ||
labdhvā jano durlabhamatra mānuṣaṃ
kathañcidavyaṅgamayatnato'nagha |
pādāravindaṃ na bhajatyasanmati-
rgṛhāndhakūpe patito yathā paśuḥ || 2 ||
mamaiṣa kālo'jita niṣphalo gato
rājyaśriyonnaddhamadasya bhūpate |
martyātmabuddheḥ sutadārakośabhū-
ṣvāsajjamānasya durantacintayā || 3 ||
kalevare'smin ghaṭakuḍyasannibhe
nirūḍhamāno naradeva ityaham |
vṛto rathebhāśvapadātyanīkapairgāṃ
paryaṭaṃstvāgaṇayan sudurmadaḥ || 4 ||
pramattamuccairiti kṛtyacintayā
prabhuddhalobhaṃ viṣayeṣu lālasam |
tvamapramattaḥ sahasā'bhipadyase
kṣullelihāno'hirivākhumantakaḥ || 5 ||
purā rathairhemapariṣkṛtaiścaran
mataṅgajairvā naradevasañjñitaḥ |
sa eva kālena duratyayena te
kalevaro viṭkṛmibhasmasañjñitaḥ || 6 ||
nirjitya dikcakramabhūtavigraho
varāsanasthaḥ samarājavanditaḥ |
gṛheṣu maithunyasukheṣu yoṣitāṃ
krīḍāmṛga pūruṣa īśa nīyate || 7 ||
karoti karmāṇi tapaḥsu niṣṭhito
nivṛttabhogastadapekṣayā dadat |
punaśca bhūyeyamahaṃ svarāḍiti
prabuddhatarṣo na sukhāya kalpate || 8 ||
bhavāpavargo bhramato yadā bhave-
jjanasya tarhyacyuta satsamāgamaḥ |
satsaṅgamo yarhi tadaiva sadgatau
parāvareśe tvayi jāyate matiḥ || 9 ||
manye mamānugraha īśa te kṛto
rājyānubandhāpagamo yadṛcchayā |
yaḥ prārthyate sādhubhirekacaryayā
vanaṃ vivikṣadbhirakhaṇḍabhūmipaiḥ || 10 ||
na kāmaye'nyaṃ tava pādasevanād-
akiñcanaprārthyatamādvaraṃ vibho |
ārādhya kastvāṃ hyapavargadaṃ hare
vṛṇīta āryo varamātmabandhanam || 11 ||
tasmādvisṛjyāśiṣa īśa sarvato
rajastamaḥsattvaguṇānubandhanāḥ |
nirañjanaṃ nirguṇamadvayaṃ paraṃ
tvāṃ jñaptimātraṃ puruṣaṃ vrajāmyaham || 12 ||
ciramiha vṛjinārtastapyamāno'nutāpaiḥ
avitṛṣaṣaḍamitro labdhaśāntiḥ kathañcit |
śaraṇada samupetastvatpadābjaṃ parātman
abhayamamṛtamaśokaṃ pāhi mā'pannamīśa || 13 ||
iti śrīmadbhāgavatāntargatā mucukundakṛtā śrīviṣṇustutiḥ samāptā |

Explore More